Livets nycklar till själens hemligheter
Vi lever i cykler där allt dör för att sedan återfödas igen i en ny form. Och i dessa cykler av återfödelse möts vi själar om och om igen tills vi läkt och helat det vi en gång lovat varandra.
Jag föddes till detta liv i oktober 1973 och då hade min själ inväntat på att mina föräldrar skulle ta över familjegården i den lilla byn Valinge av min farmor och farfar. En gård som varit i släktens ägor sedan 1865.
Det var skrivit i stjärnorna att jag skulle födas på den plats där jag levde och dog i mitt förra liv.
Jag föddes i mitt förra liv vintern 1844 i byn Kungsäter. Jag hette i detta liv Anna Gustafa.
Det var en stor uppståndelse vid min födelse, och det var inte av lycka. Min mor Adela hade mist hennes make för många år sedan. Det var alkoholen som tog hans liv och Adela tvingades att uppfostra deras barn på egen hand.
1843 året innan min födelse mötte min mor Adela hennes ungdomskärlek. Deras kärlek var förbjuden på grund av deras klasskillnad.
Men kärleken dem emellan var fortfarande stark efter alla dessa år. Deras hemliga återförening resulterade i att Adela trots sin ålder blev gravid.
Det blev mycket upprörda känslor när hennes barn som nu hade blivit stora fick veta att deras mor som var änka väntade ett oäkta barn.
Hemligheten var tvungen att stanna inom familjen. För min mor Adela var jag ett kärleksbarn och hon bönade och bad för mitt liv. Adelas äldsta dotter Britta som nyligen gift sig tog på sig uppgiften att adoptera mig. Det var inte av kärlek, det var för att inte smutskasta henne, hennes nye make och syskon.
Jag i mitt liv som Anna Gustafa var helt ovetande om detta. Men det jag kände var att jag aldrig var älskad av Britta som jag trodde var min mor.
Av henne fick jag alltid höra att jag ständigt hade ställt till med besvär sedan den dag jag föddes.
Jag försökte göra allt för att vara till lags och bli älskad av henne precis som mina syskon blev.
Ingenting var bra, jag var hennes ständiga hackkyckling. Istället för en dotter blev jag hennes hushållerska.
Kärlek fick jag av Adela som jag trodde var min mormor och jag kunde heller inte förstå varför min mor Britta på alla sätt försökte hindra mig från att träffa henne.
Jag och min mormor Adela träffades i smyg och dessa stunder var ovärderliga. Kärleken från min mormor gav mig kraft att orka vidare.
Det var prästen i byn som var ansvarig för att skolgången. Det var dessa tillfällen som jag blev fri från arbete. Och jag var en ambitiös elev som blev duktig på att både läsa och skriva.
Och även gudstjänsterna på söndagarna var ljusglimtar i mitt liv. Inom mig fanns en stark gudstro och jag älskade att sitta och titta på den vackra kyrktavlan som avbildade Jesus. Jesus skimrande ljus runt hans huvud och utsträckta armar fyllde mig med så oändligt mycket kärlek.
Det var prästen som såg mitt hårda arbete inte bara i hemmet av att ta hand om alla mina yngre syskon utan också hur jag arbetade hårt för att lära mig de heliga skrifterna, då jag även hade intresse av att lära mig latin.
Prästen erbjöd mig därför privatlektioner tillsammans med hans son Thomas som var något år äldre än mig.
Dessa studietillfällen var av stor lycka för mig och prästen uttryckte att jag också med min närvaro gjorde att hans son som tidigare var ointresserad av studierna fick inspiration att förkovra sig i bibelläran.
Det var inte bara förälskelsen i studierna som växte utan också förälskelsen mellan mig och Thomas. Den kommande våren och sommaren var fylld av studier och romans.
En kall natt i januari när snön, månen och stjärnorna lyste upp mörkret år 1860, med mina nyss fyllda 16 år, födde jag min och Thomas son.
Det var en stor synd och skam. Min mor Britta var utom sig av raseri. Jag var en skandal och hon önskade mig ut ur hennes liv.
Skandalen skakade även om prästen. Det skulle bli katastrof om det skulle komma ut att hans son var far till detta barn.
Ännu en gång fick familjen hålla hemligheten om ett kärleksbarn. Men nu var även prästen indragen och han förbarmade sig över sin son och mig.
Prästen skickade sin son till Bohuslän för att utbilda sig till sjökapten. För mig ordnade han att jag blev piga på prästgården i Valinge.
Prästen lät också övertala min mor Britta och min far Lars att adoptera min och Thomas son genom att betala dem för detta åtagande.
Det var så som jag i mitt tidigare liv kom till Valinge. Och det var också i samband med detta som sanningen om min födelse uppdagades. Min mor Britta kunde inte längre hålla tillbaka hemligheten om att hon inte var min mor. Hon var min äldre halvsyster och att det var min mormor som var min riktiga mot.
Och enligt Britta så vilade det en förbannelse över mig och att jag inte längre fick lov att sätta min fot igen i huset och framförallt inte komma nära min son.
Smärtan var oerhörd att lämna över min son till henne. Jag fruktade att han skulle få ett svårt liv om hon kom att hata honom lika mycket som hon hatade mig.
Bland byns unga kvinnor spred sig en avundsjuka över hur lyckligt lottad jag var som fick bli piga på en prästgård i en annan by och församling.
Det talades om att jag utövade spådom där jag förhäxat prästen till att bli den utvalda.
Jag förstod att i denna värld vilar en förbannelse över kärleksbarn och ingen förstod vilken olidlig plåga jag genomgått och att jag aldrig begärt om att få bli piga på någon prästgård.
Allt jag önskade var att få leva ett lyckligt liv med Thomas och vår son Nils Aron.
Jag bönade och bad om min son Nils Arons liv och det enda jag hade från honom var en av hans mörka hårlock som jag hann att klippa innan han togs ifrån mig. Jag klistrade in denna lock i en bok där jag skrev mina böner till gud om att beskydda honom då detta barn är oskyldigt.
16 år och ensam med ett brustet hjärta började jag min tjänst som piga på prästgården i en församling där jag inte kände någon.
På ett vis var det skönt att ingen visste något om mig. Och jag höll mig för mig själv för att inte försäga mig om den djupa hemligheten av skuld och skam som jag bar på.
Då jag var duktig på att läsa och skriva och även kunde en del latin så fick jag uppdraget att hjälpa prästen att skriva predikan inför varje gudstjänst.
Jag gick helhjärtat in för detta uppdrag. Jag älskade att i skrift få uttrycka min gudstro och jag var tacksam över att gud skonat mitt liv. Mitt liv kunde varit mycket värre och jag insåg att gud givit mig en ny möjlighet.
Det var en inlevelse i mina texter som jag skrev till prästen och församlingen hyllade varje söndag prästen för hans fantastiska predikan. Stolt tog han äran och jag förblev tyst.
Prästen var givetvis nyfiken om mitt liv då han endast fått höra av prästen från min hembygd att jag var en skötsam ung kvinna som var äldsta barnet i en fattig familj och som även var begåvad med att läsa, skriva samt förstå och tolka bibeln på ett förundransvärt sätt. Och att han ville hjälpa mig och min familj genom att förvalta mina kunskaper på ett bra sätt och att mina goda skriftkunskaper kunde vara en tillgång för Valinges församling.
En dag när jag kliver in i min lilla kammare så står prästen där och håller min bok med böner för min son Nils Aron i handen.
Han ler hånfullt mot mig. Jag har fått en oren piga till min tjänst och det blir min plikt att rena dig med min säd.
Det var så övergreppen började. Efter varje övergrepp kände jag mig bara mer oren och illamående.
När mitt illamående förvärrades insåg jag att jag nu var gravid igen och denna gång var det prästen som var far.
Det blev brådskande för prästen att rädda sig själv. Ganska omedelbart blev ett bröllop arrangerat mellan mig och en dräng på prästgården. Och som bröllopsgåva fick vi en liten åkerlapp av prästgårdens ägor för att bygga oss ett torp och odla vår mat.
Det var så uppkomsten av familjegården gick till och det är denna gård som generation efter generation har vuxit upp och där jag i detta liv som Angela är född och uppvuxen.
Nu undrar ni säkert hur det gick det för mig i livet som Anna Gustafa. Levde jag och drängen ett lyckligt liv i alla våra dagar?
Drängen var snäll men hade ett nervöst och stressande beteende. Han var lycklig och han högaktade mig. Men för mig var det ett tomt och kärlekslöst äktenskap.
Jag födde ännu en son och drängen Abraham som nu var min make var så stolt då han trodde att det var han som var far till barnet som var prästens. Sonen fick namnet Gustav.
Innan Gustavs födelse hade vi hunnit bygga oss ett litet torp med ett rum och kök.
Torpet byggdes ut i takt med att barnaskaran växte och med den lilla inkomst som vi tjänade då vi båda fortfarande var i tjänst hos prästen.
Jag fortsatte att skriva prästens texter för predikan och att jag nu var gift var inget hinder för prästen att fortsätta med hans övergrepp.
Så mitt nästa barn, en dotter med namnet Hilda var också prästen far till och den stackars drängen var totalt ovetandes om detta.
Mitt liv med alla djupa hemligheter fortsatte.
Även i byn Valinge pratades det om mig. Folket var avundsjuka och förbryllade hur prästen godkände ett bröllop och gav bort prästgårdens marker till en simpel fattig dräng och en piga som var en utböling i församlingen.
Ännu en gång skvallrades det om att jag utövade spådom som förtrollade prästen till att bli den utvalda. När folket i byn passerade vårt lilla torp spottade de tre gånger för att inte bli drabbade av mina häxkrafter.
Jag och drängen blev ensamma och utstötta. Men tack och lov så upphörde övergreppen då prästen blev befordrad till att bli kyrkoherde i en annan församling då stiftet hörde talas om hans enastående predikningar.
Jag fick då tid över att ta mig till min hembygd 20 km bort för att besöka min riktiga mor Adela som nu började bli till åren. Hon bodde i torpet tillsammans med min äldre halvbror Sixten som jag tidigare trodde var min morbror. Han var snäll och omtänksam precis som min mor Adela. Han dömde varken mig eller Adela som alla hans andra syskon gjorde.
Jag besökte dem för att hjälpa till med att skörda frukt och grönsaker samt bakning och matlagning då min mor Adela inte längre hade ork och kraft att göra detta själv.
Det var då jag helt oväntat mötte Thomas igen. Mitt hjärta nästan stannade när jag såg honom komma på landvägen med häst och vagn.
Även Thomas blev överraskad och det tog tid innan han fick stopp på hästen.
När han klev ur vagnen och kom fram till mig stod vi bara helt förvånade och tittade på varandra. Det kändes ofattbart att vi möttes igen efter alla dessa år.
”Jag hört att du nu är sjökapten” sa jag med skakig röst.
Thomas svarade mig:
”Ja, det stämmer. Och jag har hört att du är gift”
Jag bara nickade och tittade bort. Vi var tysta en lång stund innan Thomas bad mig att hoppa upp i vagnen.
Thomas tog oss till platsen i skogen där vi i ungdomen träffades i smyg. Vi satte oss ner på den stora stenen där vi en gång satt och skrattade med varandra.
Thomas tog min hand i sin och frågade ”Jag har ofta tänkt på dig. Hur har du det?
Då brast allt för mig. Tårarna bara flödade. Jag grät så att jag hade svårt att få luft. Det var först när gråten lättat som jag kunde säga: ”Vill du verkligen veta?”
Även Thomas blev berörd till tårar och han nickade på min fråga.
Det var en befrielse att äntligen få berätta om alla hemligheter som jag så länge hållit för mig själv.
När jag berättat för honom om prästen, övergreppen och anledningen till giftermålet satt Thomas helt förstummad och jag såg smärtan och medlidandet i hans ögon.
Jag undrade vad Thomas gjorde i hembygden då hans far för några år sedan också flyttade med familjen till Bohuslän där han blev präst i en fiskeby.
Thomas berättade att han kommit för att besöka hans äldre syster som stannade kvar i Kungsäter då hon gift sig med en storbondes son och de tog tillsammans över herrgården.
Thomas systers man hade nu blivit allvarligt sjuk och Thomas kom för att hjälpa sin syster och hennes barn och han skulle stanna över sommaren för att ordna med skörden.
Denna sommar blev det många besök hos min mor Adela och bror Sixten. Precis som i vår ungdom träffades vi på vår hemliga plats. Dessa stunder var lycksaliga
Hösten kom och Thomas återvände till Bohuslän. Men inom mig växte vårt barn och jag visste att denna gång kunde ingen ta vårt barn ifrån oss.
När våren kom föddes min och Thomas dotter Tilda. Det arrangerade äktenskapet med Abraham tyngde mitt hjärta och det gjorde ont att se att han ännu en gång stolt trodde att det var han som var far till barnet.
Thomas kom att besöka hans syster de kommande somrarna dels för att hjälpa till på herrgården då hans systers man fysiskt försvagats av sjukdomen och dels för att få träffa mig. Och min lycka var total varje gång Thomas kom till vår hembygd.
Efter varje sommar tillsammans med Thomas blev det också tillökning i familjen. I detta liv som Anna Gustafa lärde jag mig också att bli expert på att bevara hemligheter för mig själv.
Det blev en stor och brokig barnaskara med olika fäder. Förutom Nils Aron så kom Thomas att bli far till barnen Tilda, Karl, Gustava och Albin. Barnen Gustav och Hildas far var prästen. Medans Abraham var far till Anders och Amanda.
Jag älskade mina barn över allt annat och oavsett vilken far de hade så gjorde jag aldrig någon skillnad dem emellan. Jag kände bara en oändligt stor tacksamhet över att få vara mor och barnen var för mig gåvor från gud.
Somrarna med Thomas var en gudagåva för mig och jag njöt av dessa korta stunder av lycka. Tiden med Thomas gav mig läkning av mina trauman och kraft att orka ta mig igenom alla människor som förtalade och hånade mig då de bara såg vad jag fick och inte förstod vilket högt pris jag fick betala för detta.
Men dagen då Thomas berättade att han fått erbjudandet att bli hamnkapten för att gifta sig med överordnande kaptenens dotter Emilia så brast mitt hjärta i tusen bitar.
Visst förstod jag att denna dag skulle komma att Thomas skulle välja att gifta sig. Jag visste att det aldrig i detta liv skulle bli vi två. Men hoppet och drömmen som fanns djupt inom mig dog och i min ensamhet grät jag över att känna mig så övergiven.
Åren gick och jag tog mig strävsamt framåt. Barnen blev stora och deras drömmar om att emigrera till Amerika växte för att en dag bli verklighet.
Jag fick uppleva ännu en stor och plågsam smärta när jag fick säga farväl till 5 av mina barn som valde att finna lyckan i det förlovade landet.
Abraham, jag och de tre barnen som stannade kvar fick genomgå några tunga år där saknaden och längtan var enorm.
Det tog lång tid för breven att nå fram men varje brev läste jag om och om igen för att få känna deras närvaro.
I ett av breven skriver min dotter Gustava att hon mött en man Axel, de var trolovade och planerade att snart gifta sig.
I ett annat brev skriver hon att de nu gift sig och att hon väntar barn. Och att de bosatt sig i staden New Haven.
I nästa brev får jag den glädjande nyheten att jag blivit mormor till en liten gosse som föddes 29 november 1903 och att hans namn är Gustav.
I mitt hjärta hoppas jag att jag en dag får träffa mitt barnbarn.
Sorgen, smärtan, saknaden och längtan kom att bli en vardag. Så länge jag visste att mina barn i Amerika hade det bra så kände jag en ro i själen.
Men plötsligt började jag känna en känsla av oro. I brevet jag får av Gustava skriver hon om hur hon förlorat sin andra son några veckor efter förlossningen. Hon skrev också att hon inte mådde så bra då hon hade hosta och smärta i bröstet.
Känslan av oro blir allt värre och i mitt hjärta känner jag att det är något som inte står rätt till.
Veckorna går och hur jag än försöker så försvinner inte denna känsla.
När brevet äntligen kommer så ser jag direkt att handskriften med adressen inte är Gustavas. Jag vågar knappt öppna brevet, men jag tar mig mod och läser det jag länge misstänkt och fruktat.
Det är Gustavas make Axel som med sorg vill beklaga att hans älskade maka Gustava gått bort i lungsot.
Han ville också meddela att Gustavas sista önskan var att deras son Gustav skulle få komma till Sverige och få bli uppväxt på gården av mig, Abraham och hennes syskon.
Min önskan att få träffa mitt barnbarn Gustav gick i uppfyllelse, men inte på det sätt jag tänkt.
Hösten 1909 så kom min svärson Axel med mitt barnbarn Gustav som då var 6 år gammal. och överraskande så hade de också med sig min son Gustav som efter dessa år i Amerika hade längtan hem till Sverige.
Jag välkomnade både lille Gustav och store Gustav som vi kom att kalla dem med kärlek, gråt och glädje.
Lille Gustav var en gudomlig gåva. Med hans ljus så bringade han oss alla så mycket kärlek. Vi älskade honom över allt annat.
Jag och lille Gustav tillbringade så mycket tid tillsammans. Vi tränade läsning och skrift och han var flitig och han hade en fantastisk inlärningsförmåga.
I skolan fick han beröm av lärarna över hur duktig han var och att han i denna tidiga ålder hade en sådan högre övergripande förståelse.
Även om han var liten så utstrålade hans själ så oändligt mycket visdom och kärlek som bara växte med åren.
Lille Gustav blev stor och hans kunskap blev högt aktad i byn. Han hade stort inflytande i bygden och han blev även anlitad i kommunalrådet där han bistod med utvecklingen i kommunen.
1917 när lille Gustav var 14 år så dog Abraham. Jag fortsatte att driva gården tillsammans med barnen Amanda och store Gustav. Tillsammans tog vi också hand om sonen Anders som hade reumatisk sjukdom som med åren blev värre.
Sonen Karl drev sin egen gård som var granne med vår gård. Och tillsammans hjälptes vi åt för att bedriva gårdarna.
I takt med att byns förtroendet för lille Gustav ökade så ökade också förtroendet för mig då han ofta uttryckte att han har sin visa och kloka mormor att tacka för för mycket av det han lärt sig i livet.
Vindarna kan vända. Från att ha varit smutskastad och förtalad så började folket i byn också komma till mig för att få råd.
En natt med snöoväder fick jag hastigt ryka in och hjälpa en kvinna i byn under en svår förlossning. Med gudomlig guidning kunde både modern och barnet räddas
Efter denna förlossning fick jag äran att hjälpa till och assistera under flera kvinnors förlossningar i byn.
1933 var året då lille Gustav gifte sig med hans maka Annie som kom att bli min farmor i detta liv.
Tillsammans tog de något år senare över gården men lille Gustav var fortfarande aktiv både i bygden och i kommunalrådet.
1938 fick jag vara med och assistera den sista förlossningen i detta liv som Anna Gustafa. Jag hade den stora glädjen att få vara med när Gustavs maka Annie förlöste mitt andra barnbarns barn.
När jag gungande satt och höll mitt barnbarns barn Folke i mina armar så bara visste jag att han är min framtid och honom kommer jag en dag att kalla för pappa.
Några månader efter Folkes födelse somnade jag in efter ett 95 år lång och lärorikt liv.
Det var så det också blev. Sommaren 1973 tog min far Folke och min mor Marita över gården från min farfar Gustav och farmor Annie.
35 år senare på hösten 1973 föddes jag återigen och kom tillbaka till gården som jag i mitt tidigare liv byggt upp.
Livet går i cykler där vi skördar det vi en gång sått.
Vi bodde grannar med min farmor och farfar. Som barn spenderade jag varje dag tillsammans med min farfar. Den kärlek och visdom som jag i mitt tidigare liv delade till honom fick jag nu tillbaka i mångfald.
Min farfar kunde sitta i timmar och berätta för mig om alla hans barndoms historier och jag älskade att lyssna på honom. Allt han berättade var så igenkännande och han väckte så många minnen till liv inom mig.
Jag frågade farfar flera gånger om han sörjde och saknade hans mor som dog när han var liten. Men farfar svarade mig gång på gång att han fick så mycket kärlek och omhändertagande av hans mormor Anna Gustafa och moster Amanda och också hur mycket hans morbröder Gustav, Anders och Karl betydde för honom.
Jag kände en sån stor lycka när min farfar berättade att dem alla hade hjärtan av guld och det var tack vare dem som han fått leva ett lyckligt liv.
I tidig ålder hittade jag stigar i skog och mark som jag tidigare vandrat. Jag kände till platser och mina föräldrar var så förvånade över hur jag visste så mycket om gården och allt runt omkring.
Att komma tillbaka till gården gjorde att jag fick bästa möjligheten att i detta liv läka allt det som var oläkt i mitt tidigare liv som Anna Gustafa.
När jag var 15 år så kom en kompis till min bror på besök. Det var något i honom som var igenkännande. Vi blev sedan tillsammans. Han var en orolig själ och jag fick smärta i mitt hjärta. Det var som knivhugg som bara blev värre och värre.
Jag förstod att det var Abrahams själ jag återigen mött och jag kunde nu avsluta vår relation som jag i vårt tidigare liv inte hade möjlighet att göra.
I 17 års åldern när smärtan i mitt hjärta gjorde mig rädd fick jag besök av en ljusvarelse som lugnade mig och kom med budskapet om att jag förbereds då jag kommer att få 5 barn.
När jag var 19 år träffade jag en ung man som då var 24 år. Jag blev så förälskad i honom och i mitt hjärta visste jag att det är han som kommer att bli far till mina 5 barn.
Och det var så det också kom att bli. Det var Thomas själ som jag återigen fick möta i detta liv. De fem barnen som han var far till i vårt tidigare liv kom tillbaka till oss igen så att vi i detta liv nu äntligen fick den fantastiska glädjen och lyckan att uppfostra dem tillsammans.
Vår första son var Nils Arons själ. Han var en orolig liten själ som var rädd att hans mor även i detta liv skulle lämna bort honom. Men varje dag kramade jag honom och berättade hur mycket jag älskade honom och hur mycket jag ville ha honom. Jag var så oerhört tacksam att han kom tillbaka till mig så att vi båda kunde läka det djupa såret av att i vårt tidigare liv blivit separerade.
Vi byggde oss ett fantastiskt hem där vi kunde uppfostra våra barn och för varje barn vi fick kunde jag läka mer av Anna Gustafas själ.
Efter mitt första barn, när jag var 22 år gammal lämnade min farfar jordelivet. Han visste då att jag följde hjärtats väg för att hela min själ.
Efter min farfars bortgång kom han och besökte mig i en dröm. Han ger mig budskapet att jag är här för att avsluta två cirklar, en familjecirkel och en själscirkel för att kunna påbörja en ny tredje cirkel.
Genom att läka det oläkta mellan Anna Gustafa och Thomas själar så kunde jag också läka liknade händelser som våra själar fått uppleva i andra livstider där vi bland annat levt i England, Norge, Frankrike, Spanien och Grekland.
En februarikväll 2002 nästan exakt 6 år efter min farfar dog så är jag på en storseans med Iris Hall, ett medium från England som förmedlade budskap från andevärlden.
Hon börjar kvällen med att berätta att hon ser en äldre man som vill överlämna en gåva till någon i publiken. När hon beskriver denna äldre man så tänker jag för mig själv att det låter exakt som min farfar. I nästa ögonblick pekar hon på mig. Han har kommit hit för dig och han vill ge dig en gåva. Han vill överlämna ett guldägg till dig.
Jag var mäkta förvånad men oerhört tacksam även om jag där och då inte förstod guldäggets betydelse.
Men nu gör jag det. Guldägget bar energin av kristusmedvetandet så att jag kunde komma åt att öppna portaler till högre dimensioner för att återhämta själens högre införskaffade förmågor och visdomar.
Det var efter att jag fick denna gåva som min andliga resa och utveckling verkligen tog fart.
Jag fick besök av ljusvarelser som gav mig gudomlig vägledning.
2009 när jag satt i soffan i vardagsrummet och mediterade så dök en ljusgestalt upp framför mig. Han utstrålade en sådan värme och kärlek och hans energi kändes bekant.
Han presenterade sig som Lord Arcturus och han kom för att erbjuda mig vägledning för att aktivera mitt gudomliga DNA och högre universella chakrasystem för att väcka mer av min själsliga visdom.
Lord Arcturus kom sedan ofta på besök under mina meditationer och tog mig med till andra dimensioner.
Tillsammans färdades vi bland annat till Plejaderna, Arcturus, Sirius, Orion, Cassiopeja, Pegasus, Antares, Aldabaran och Venus stjärnljustempel där jag laddade ner stjärnljuskoder med helig geometri för att aktivera mina gudomliga stjärnljussträngar och högre chakror.
Alla symboler som jag laddade ner ritade jag och genom själens öga kunde jag också tolka den information som de geometriska formerna inrymde.
Lord Arcturus väckte också medvetenheten om tidigare liv där vi vandrat och samverkat tillsammans i Lemurien, Atlantis och Egyptens heliga tempel. Och även på andra platser som Indien, Tibet, Kina, Vietnam, Malaysia,, Kazakstan, Grekland, Bosnien, Turkiet, Israel, Jordanien, Marocko, Etiopien, Uganda, Colombia, Ecuador, Mexico, Peru, Chile, Skottland och Avalon.
2012 gav Lord Arcturus mig klartecken att jag var redo att hålla kurser och aktiveringar för att sprida läran med den universella visdomen om stjärnljuskodernas viktiga betydelse för att återigen aktivera vårt gudomliga DNA och högre universella chakrasystem. Han bad mig att kalla dessa aktiveringar med Stjärnkoder GoldenStarCode.
Han bad mig också att söka mina gudomliga rötter i Lemurien vars rötter också sträcker ut sig genom Atlantis alla gyllene tidsåldrar och strålar samman i Egypten.
När jag kom till Egypten för första gången 2019 så kände min själ sig hemma i alla tempel.
När jag 2021 besökte Hathors tempel i Dendera så fanns där så många geometriska symboler som jag laddat ner i mina besök med Lord Arcturus i de olika stjärnljustemplen. Minnen väcktes upp om hur jag levt i templet som Hathor prästinna.
2022 var året då jag på min resa till Egypten ovetandes bokade en lägenhet på Sayeds hotell. I slutet av denna vistelse berättar Sayed hur glad han är att jag kommit tillbaka till honom igen.
Jag förstod just då inte vad han menade och tog därför inte hans ord på allvar. Men när jag kom hem började minnen från min barndom dyka upp om hur en ung man med mörkbruna ofta kom och besökte mig som barn.
Som barn var jag öppen och hade ofta möten och samtal med ljusvarelser från andra dimensioner.
När mannen med de mörkbruna ögonen besökte mig som barn brukade han ta mig med på hans häst och visa mig alla vackra kungariken där han berättade att vi levt tillsammans.
Jag kom också ihåg hur han vid hans sista besök tog farväl av mig. Detta skedde när jag var i femårsåldern. Han berättade för mig att han inte längre hade möjlighet att komma och besöka mig. Men han lovar mig att vi kommer att mötas igen och att det då kommer att vara jag som kommer och att besöka honom.
Efter att jag mött Sayed blev jag påmind om dessa besök från denna man under min barndom och jag insåg då att det var Sayeds själ som besökt mig. Och anledningen till att hans själsliga besök upphörde var att hans själ föddes till hans liv här på jorden 1979 efter att jag nyss fyllt 5 år.
Tillsammans med Sayed har mer och mer minnen från våra tidigare liv i Egypten och Atlantis väckts upp till medvetenhet.
Men innan Sayed och jag steg ner till jorden möttes våra själar i den galaktiska sammansmältningen av två stjärncivilisationer.
Civilisationen Almach från Andromeda ingick ett galaktiska äktenskap med den Lyrianska civilisationen Vega. Deras syfte var att tillsammans förstärka den gyllene frekvensen för att med kärlek övervinna mörkrets destruktiva framfart i Universum.
De två själsgrupperna lät deras DNA smälta samman och dessa hybrider kallas för Lyromedans.
Genom denna nya elementära form av gyllene stjärnljus kunde Lyromedans själar anta en högre vibration av kärlek och gudomlig balans av det feminina och maskulina.
Det är också Lyromedans själsgrupp som har etablerat Kristusenergin på olika platser i Universum. Det finns tusentals kolonier i Universum som upprätthåller denna Kristusenergi. De största kolonierna finns bland annat på Plejadernas centralsol Alcyone och stjärnan Arcturus samt Sirius och Orions stjärnsystem och det finns också kolonier på vår jord som återigen ska aktiveras.
Min själ från Almach och Sayeds själ från Vega ingick i detta galaktiska äktenskap genom att låta våra DNA-uppsättningar sammansmälta.
Denna själsgrupp kallas också för Solens barn.
Lord Arcturus som är väktare av denna koloni på stjärnan Arcturus har kallat på min och Sayeds själar att återförenas då våra själar utgör nyckeln för att aktivera dessa kolonier på jorden.
Våra själar har därför varit hårt ansatta av de destruktiva krafterna som gjort allt för att försöka separera oss.
I en meditation visade Lord Arcturus mig ett liv tillsammans med Sayed i Atlantis där vårt kungarike blir attackerat av mörkrets krafter. Sayed kastar upp mig på hästryggen och rider iväg till en plats långt bort där jag kan vara i säkerhet. Han gör en överenskommelse med invånarnas hövding där Sayed väljer ut hövdingens son till att bli min gudomliga hjälpare och beskyddare.
Sayed ber hövdingens son att ta väl hand om mig och hålla mig säker till han kommer tillbaka för att hämta mig.
Det är i denna meditation Lord Arcturus avslöjar vem han är. Det är Lord Arcturus som är hövdingen och också min farfar i detta liv. Han visar mig även att hövdingens son är Thomas själ och som i detta liv är far till mina barn.
Så det var först min farfar och därefter mina barns far som i detta liv har varit mina fantastiska hjälpare och beskyddare tills det återigen var dags för mig att möta Sayed och fullfölja vårt åtagande som Lyromedans.
Tillsammans har vi det galaktiska uppdraget att aktivera Lyromedans kolonier med det gyllene Kristusmedvetandet på jorden.
Detta uppdrag kommer vi utföra tillsammans med andra själar som känner sig kallade till att samverka med oss att besöka olika kraftplatser som bland annat resorna som vi kommer att anordna till Egypten i mars, Bosnien i april och Jordanien i maj 2026.
Och jag vill också hylla och hedra min älskade farfar som idag den 29 november skulle fyllt 122 år. Jag är så tacksam för all den visdom han delat och för all gudomlig vägledning han gett mig.
Och jag vill också tacka dig som tagit dig tid att läsa denna text. Att du läser detta är för att också du har en stark koppling till Lyromedans med anknytning till kolonierna med kristusmedvetandet som existerar bådei Universum och på kraftplatser här på vår jord.
Med Kärlek
Angela Johnsson
Mer om vårens spännande resor 2026 till Egypten, Bosnien och Jordanien finner du nedan: